|
|
|
 |
|
|
|
Odiagnostiserad smärta |
Maria |
1147 |
2002-09-25 |
Hej!
Jag är en tjej som sedan 19 års ålder har haft smärta i fem år.
Smärtan kom "smygande" och uppträdde i början främst som hugg i högersida
vid nedansidan av korsbenet då jag tex på morgonen skulle ta på mig
strumpor. Detta avtog helt och blev en molande smärta som successivt
blivit värre och värre. I dag har jag en helt ofungerande vardag.
Smärtan är som mest påtaglig när jag sitter men jag kan i dag inte gå
längre sträckor inte stå och jag har värk jämt. Smärtan sitter på höger
sida av bäckenet endast. Jag skulle placera den i SI-leden.
Har varit hos ortopeder bl a i strängnäs och diverse alternativ medicin,
men inget visas på de olika rötgen och alla "bara gissar".
Ingenting har gjort mig bättre utan de flesta behandlingar hos
sjukgymnaster, kiropraktiker, naprapater osv har gjort mig sämre.
Jag blir tydligt sämre av aktivitet, men kan också uppleva en "stabilitet"
av smärtan när jag lyckats vara mer aktiv.
I dag kan jag inte göra något, inte ta en fika med kompisar eller umgås,
inte jobba eller skaffa mig en utbildning på grund av mina smärtor.
Har svårt att acceptera min smärta och de konskvenser som den gett. Hur
länge orkar man ha ont?
Jag känner att jag måste få hjälp att få en diagnos så jag kan bli hjälpt
på rätt sätt.
Har du någon erfarenhet av liknande problem, eller vet du vad jag kan
tänkas vända mig?
Jag har läst om SRS och det känns som att läsa om mig själv därför undrar
jag om mina symptom faller inom denna sjukdom?
Jätte tacksam för svar!
MVH MAria
|
|
|
Hans Tropp |
O |
2002-09-28 |
Hej!
Ditt brev illustrerar de stora konsekvenser som uppkommer efter en längre tids smärta. Även om man inte kan finna en specifik orsak, dvs det inte finns någon lokaliserbar skada, tryck på nerv, instabilitet eller liknande, så ökar smärtan ofta i intensitet och leder till att aktivitet blir låg och handikappet stort sett till sociala och arbetsmässiga aspekter.
Det finns olika teorier om denna kroniska smärta. En är att det uppstår en central störning i smärtsinnet som leder till ökad smärta och en tendens till att alla former av aktivitet (inkl träning, sjukgymnastik, undersökningar) leder till ökad smärta och ytterligare nedsatt funktion.
Vissa behandlingsmetoder, exempelvis ortopedisk medicin, lyckas ofta bra genom att bryta smärtan med cortisonsprutor och manuell behandling. Bor Du i Stockholm - Där finns bla Stefan Blomber på Lidingö och Robert Ludwig på Söder, Olle Myrin i ? och Ulf Lindén på Sofiahemmet.
Det finns smärtkliniker där man kan få hjälp att utreda, bedöma och i många fall behandla smärtan. Ofta handlar det om att bättre förstå och hantera smärtan. Tyvärr är dessa enheter dåligt utbyggda men din distriktsläkare bör kunna hjälpa dig att hitta en lämplig enhet att remitteras till. Det finns även privata smärtkliniker dit landstinget kan remittera.
SRS - segmentell rörelsesmärta - förutsätter att smärtan kan lokaliseras till enskild nivå eller struktur. Kan man inte det så skall man aldrig operera. Man kan inte "skära bort smärta". Det finns en studie "svenska rygg" som visar att man kan behandla kronisk smärta med kirurgi. Det förutsätter dock att man kan på något sätt identifiera en nivå som man med rimlig trovärdighet kan anse är skyldig.
Ett psykologiskt problem är att acceptera den förlust som smärttillståndet utgör. Det är en kris där förlusten är "hälsa". Om krishanteringen är dålig blir ofta handikappet större - genom att man har svårt att utföra även det som skulle kunna vara möjligt. Många anser att man med sk cognitiv terapi kan förbättra situationen.
Ofta hamnar den behandlade och behandlarna i en återvändsgränd. Patienten känner sig inte trodd och kan ibland söka en bekräftelse på att smärtan finns (får jag ingen diagnos så tror ingen på mig)- det kan ytterligare försämra läget. Därför är det viktigt att komma till en klinik med goda pedagoger och multiprofessionell kompetens, dvs olika yrkesgrupper samarbetar.
MVH
Hans Tropp
|
|
|
|
|
TILLBAKA