KOMMENTARER från patienter som varit på "multimodal rehabilitering"

" Det var en ren religös upplevelse. Man fick order om att inte vara negativ. Det motverkar kursen. Man fick inte ifrågasätta något som lärs ut i kursen, eftersom det hindrar läkningen enligt Rehabföretaget"

"Poängen blir att rehabföretagen väljer ut friska patienter att gå sina kurser. De kör placebo behandling där de under 3 månader säger samma sak:
"Smärtan är ens eget fel eftersom man tagit smärtstillande och inte rört på sig tillräckligt".

"Några fick rejäla utskällningar där dom minsan fick veta att dom inte alls var sjuk, En kvinna från Gävle berömde bara alldagligt spontant att psykologen hade en fin klänning. Det skulle hon inte gjort, för hon skulle DJÄVLAR inte komma där o smöra och svordommarna haglade på stackarn därinne."

"Direkt efter första lektionen så gick läkaren ned för 7 trappor. 10 av 12 patienter följde efter i trappgången. De som är insatta i ryggproblem vet att man inte kan gå i trappor när man har akut ryggsmärta".

"Jag har fått fylla i säkert 150 svar på frågor som man först fått skickat dit Det var typ samma frågor som man fick i Nynäshamn om barndomen och allt möjligt,"

"Jag upplevde det som att allt till slut skall leda till att patienten hur dålig personen än är skall återgå eller påbörja ett arbete. Då har "alla" nått sitt mål."

" Vi låg på hotell en bit ifrån. En morgon var jag uppe från 3 på morgonen med sån värk i rygg,nacke o huvud att jag låg vid toan o spydde Sen vart jag tvungen linka sig bort till Manpower..."

"För mig ledde rehabiliteringen till en katastrof. I journalerna första besöket hos dem så skrev hon: "Patienten har ett utalat opiat beroende".
Försäkringskassan drog in ett av mina bidrag med hänvisning till "opiat beroende".
Inga smärtläkare ville nu ha att göra med mig eftersom det står "opiat beroende" i journalerna.

Min handläggare ringde mig igår och meddelar att mitt ärende varit uppe i en s. k bedömningsgrupp och försäkrings läkare fastslår att jag kan arbeta till 100% i
ett lättare arbete. JAG SOM INTE KAN GÅ,STÅ ELLER SITTA NÅGRA LÄNGRE STUNDER

Lektion om smärta. Lektionen gick ut på följande: Första 3 månader av smärta har man akut smärta. Har man smärta över 3 månader är  det nervsmärta. Så är det med alla smärtpatienter. Inga smärtstillande förutom nervsmärta fungerar på patienter som haft över 3 månader smärta.
Rehabcenter hade alltså löst smärtans gåta, de borde få nobelpriset.

Jag var hos den ryggkirurgen för bedömning. Han sade att det inte går att operera, men jag kunde få hjälp av en rehabiliterings avdelningen.Men de sade jag hadde för mycket smärta. De tog bara emot de som nästan jobbade.
försäkringskassa har sagt de skall dra in min sjukpenning i december. Jag har hemska smärtor i 2 år..

2 veckor in i kurs skulle patienterna gå stavgång 1 timme, 1 timme bollgympa och sedan på det köra spinning.
För mig med ryggproblem, där mitt mål var att kunna gå 100meter, så blev detta ännu en chock. Jag personligen har det svårt att se att man skall vara sjukskriven om man kan köra hård träning i 3 timmar i sträck.

 

 

Alf Nachemson - ett kontroversiellt fenomen
Professorn som införde begreppet "biopsykosocialt synsätt"

 
Professor emeritus Alf Nachemson, eller Mr rygg, som han också kallade sig är den i särklass mest dominante ryggortopeden vi haft i landet. I 40 års tid var han den obestridlige påven inom området ryggar. Fick professorstitel 1971 och har skrivit mängder av avhandlingar i ämnet ryggont. Visade 1975 på sambandet mellan arbetställningar och ökat tryck på diskarna, och var engagerad hos Volvo för att hjälpa dem med att ta fram ergonomiska stolar till bilar. På 90-talet alltmer intresserad av samhällsekonomiska frågor och ryggont. Han var starkt engagerad i tanken att ingen svensk kan bli arbetsskadad på grund av problem i ryggen. Snarare att värken blev ännu större om personer drev arbetsskadeärenden. Han avled i december 2006. Men han har satt starka spår efter sig som en del patienter nu märker av. Det han sade under sin storhetstid var lag och ingenting annat. De andra ca 100 ryggortopederna i landet kunde bara nicka och hålla med. Så var det också för de andra aktörerna inom ryggområdet , t.ex sjukgymnasterna.
När Nachemson 1991 tillsammans med
den blytunga vetenskapliga myndigheten SBU (Statens beredning för medicinsk utvärdering" ) gav ut den första stora vetenskapliga rapporten om ryggen, betraktades sjukgymnastik som en onödig behandling (ej vetenskapligt belagd). I bästa fall kunde patienterna få lite moraliskt stöd av sjukgymnasten, men någon behandling som hjälpte kunde inte vetenskapligt beläggas.
Några större protester ifrån sjukgymnastiken sågs dock inte till. Att gå i polemik med Nachemson var lika med stora risker. Han var påläst och en skicklig debattör. Och en gyllene regel inom vården när man är angripen är att ligga lågt och hoppas elden falnar av sig självt. Det är just vad alla ryggintresserade har gjort genom åren. Nachemson var en fenomenal talare och en mästare på att hantera journalister och media. Men många av hans påståenden var det långt ifrån alla som höll med om. Därför gick debatten livligt till i Läkartidningen under många år.
Trots att han själv var ryggkirurg hade han inga problem med att nolla hela ryggoperationsindustrin som ej vetenskapligt belagd.
Trots att Nachemson sågade av alla grenar man kunde sitta på hängde han ändå kvar i luften. Enbart det han själv sysslade med, operation av skolioser och tumörer ansågs godkänd verksamhet. Det hans ryggkirurgiska kollegor utförde var bara experiment.
" Varför leka rysk roulette med patienterna" menade han när kollegorna opererade diskbråck. Några avled uppenbarligen efter operationen. Att en miljon opererades för diskbråck i USA utan att det är kontroversiellt och med FDAs godkännande brydde han sig inte om. Men i Sverige vågade ingen sätta sig emot Mr Rygg. Men kollegorna fortsatte att operera, omän i blygsam skala. (ca 1800 diskbråcksoperationerper år)

Alf Nachemson
1931-2006

I knät på Metallindustrin
I slutet på 80talet började ryggkirurgin i allt större utsträckning använda sig av skruvar och stag vid steloperationer, s.k skruvfixationer. Det var en förbättring, för patienterna då de slapp gå med en otymplig och mycket obehaglig stel plastkorsett 6 månader efter varje operation. Även tillfrisknandet efter operationerna ansågs gå fortare. Men Nachemson fnös åt denna åtgärd med skruvfixationer och menade att detta bara var ett påhitt från metallindustrin som ville tjäna pengar på kirurgerna. Det fanns inget vetenskapligt stöd ansåg han. Kanske Med rätta , eftersom studierna var fåtaliga och oklara och då naturligt nog inte kunde visa vad som var bra eller dåligt.
År 1999 började information läcka ut om en ny och större vetenskaplig rapport om ryggen. SBUs vd Egon Jonsson och Nachemson som nu blivit personliga vänner förberedde tillsammans en publicering av 8 miljoners rapporten "Ont i ryggen, ont i nacken 2000". Ett stort arbete på 800 sidor. Hälften av rapportjobbet ägnades åt att beskriva varför personer har ont i ryggen och den andra hälften studerade olika behandlingsmetoder som kunde vetenskapligt beläggas, eller inte beläggas.
Sedan 3 år hade patientföreningen Svenska Ryggföreningen nu funnits. Föreningen blev intresserad av detta SBUarbete, inte minst sedan det läckte ut ifrån SBU att ryggpatienter knappast kunde ha några nämnvärda fel i ryggen. Ändå klagade de på smärta och sjukskrev sig i parti och minut. Smärta ansåg Nachemson vara en emotionell upplevelse som inte förhindrar att arbeta. Att förmå patienterna att arbeta skulle bota dem och samhället kunde tjäna 15 miljarder. Vi ville se hur han kunde komma fram till en sådan sensationell slutsats. Patientföreningen hade gjort en egen studie av 101 ländryggar och 96 procent svarade att de fick mer ont av att arbeta. Borde de som hade problemen inte förstå bättre ? Varför kom Nachemson fram till motsatsen?

Anna Hedborg (försäkringskassan) tonade ned professor Hanssons Issastudie
Men först tog föreningen tag i en annan historia som rullades upp i media. Det påstods av Nachemsons kollega Tommy Hansson att ingen ryggbehandling hjälpte, patienterna gick fortfarande sjukskrivna trots många olika behandlingsförsök. Det var Nachemsons kollega och rumskamrat på Sahlgrenska, Tommy Hansson som fått pengar av Försäkringskassan att göra den s.k Issa-studien. 2000 sjukskrivna personer ombads vara med i en studie och svara på en mängd frågor. Nästan alla frågor handlade om psykologi och patienternas sociala liv. Bara hälften av dem fullgjorde studien. Men resultatet som präntades ut i media blev tydligt. Eftersom ingen vanlig behandling hjälpte så drogs slutsatsen att ryggpatienterna lika gärna kunde gå tillbaka till arbetet. Att arbeta ansågs vara den bästa behandlingen. Kanske inte en så konstig slutsats då Försäkringskassan var den som betalade Hanssons fakturor.
Patientföreningen reagerade. Vi begärde möte med den grupp som låg bakom denna studie på Försäkringskassan ( dåvarande RFV) . Chefsutredaren Edward Palmer och gruppen med utredare ställde mangrant upp. Patientföreningen framförde att vi såg denna studie och slutsatser som avsevärt bekymrande, på gränsen till kränkning mot vår patientgrupp. Vi ifrågasatte det vetenskapliga underlaget för dessa påstående. Ett frågefomulär som ingående vänder ut och in på personers familjeliv borde vara förbjudet. Som man frågar får man svar. Var i den övriga världen fanns ett liknande upplägg?

Vi ville ta del av undersökningsmaterialet och se den slutliga rapporten. RFV gruppen menade att den fortfarande inte var färdig då Alf Nachemson inte hade kontrollerat studien ännu...?.. Förvåning, Nachemson låg alltså bakom även detta? Men Nachemsons kollega då, Tommy Hansson var han bara en "bulvan" åt Nachemson? . Även chefen på RFV den förre ministern, Anna Hedborg kontaktades av föreningen.Anna Hedborg tonade en vecka senare ner Issa studiens betydelse i bl.a Dagens Eko. Någon större effekt fick därför inte ISSA studien.
Men Tommy Hansson är fortfarande aktiv i Försäkringskassans korridorer och hans ISSA studie omnämns av honom själv när han varit med och lagt upp taktik för dessa 3 stora ryggcentra som finns i Stockholm. Nynäshamn, Löwenströmska och Nacka. Alltså dessa centra som vi ifrågasätter eftersom de bara har ett syfte, att hjälpa försäkringskassan att kryssa bort sjukskrivna ryggar med hjälp av den nya "diagnosen" det "biopsykosociala synsättet".

Nachemson visar vajande penisar på film
Tre gånger hade Patientföreningen möte med SBU på Östermalm och framförde våra synpunkter på denna ryggrapport. Nachemson var inbjuden att möta Ryggföreningen i SBUs lokaler 2 gånger och tala med Ryggföreningen, men han kom aldrig. Likaså avstod han att möta Ryggföreningen i en debatt i radions Studio Ett . Men han nöjde sig med att i en telefonkiosk på Arlanda bemöta kritiken.

SBU och Svenska Ryggföreningen deltog också på Läkarstämman i november 1999. SBU hade ännu inte publicerat rapporten om ryggen men ville göra en flash för den på Läkarstämman och hade därför hyrt en lokal för 400 personer i mässhallarna i Årsta. Nachemson och Professor Egon Jonson ifrån SBU skulle nu presentera resultatet. Vad var orsakerna till ryggvärken och vilka behandlingar var vetenskapligt godkända ? Svaren som basunerades ut var att orsaken till ryggvärken var psykologiskt betingad och behandlingsmetoderna som hjälpte var inte många. Det fanns t.ex inga belägg för att ryggoperationer hjälpte, möjligen hjälpte diskbråcksoperationer, men bara under en kort tid.

Mot slutet av mötet kom eftermiddagens höjdpunkt. Nachemson skrek, "Nu skall vi titta på en film som visar att inte ens när man brutit ryggraden har man ont...". Lokalen mörklades, filmduken firades ner och en film i svartvitt som såg ut att vara ifrån 50-talet rullades upp. PÅ en sjukhussal liggandes på en brits låg en man på mage insvept i gips. Mannen hade några dagar innan brutit ryggraden. In i lokalen rusar 7 nakna gossar med penisarna vajande i luften. Alla springer de runt mannen och hoppar upp på honom och stampar honom i ryggen med fötterna. " Där ser ni skrek Nachemson, denne man har brutit ryggraden för bara 3 dar sedan, men nu har han inte ont !! Här behövs ingen längre sjukskrivning !
Publiken, i alla fall en del av den, vred sig av skratt. Några fick ont i magen och lämnade lokalen. Därefter kom avslutningen när publiken fick ställa frågor. Men publiken hann bara ställa en fråga. Sedan ställde Nachemson de följande frågorna själv, och besvarade dem också själv. Därefter var föreställningen slut.

Nachemson fick stanna hemma
Några månader gick nu innan publiceringen av rapporten skedde. En del justeringar gjordes, fler behandlingar blev lite mer rumsrena. Bl.a hade forskaren och Lidingöklinikern Stefan Blomberg kontaktat SBU och talat om "multidiciplinär behandling". I sista stund skrevs den behandlingen in i rapporten. Men de psykologiska budskapet om den sociala ryggen blev fortsatt tydligt.

Svenska Ryggföreningen var fortsatt inte nådig i sin kritik. När den stora dagen kom när rapporten om ryggen officiellt skulle framföras satt 800 personer församlade i konferenslokalen på Lilla Essingen.
Men Professor Alf Nachemson fanns inte där och ej heller Gordon Waddell, mannen från Skottland som hittat på diagnosen "biopsykosocialt synsätt". SBU hade tvingats be dem hålla sig hemma. De ansågs alltför kontroversiella.
I stället fick psykologen Steven Linton och en läkare från vägverket i Falun Lars Englund föra talan. Ingen av dem hade ju knappt någon kunskap om ryggen mer än att de själva hade haft ont en gång.Och varför måste man så långt bort som Skottland för att finna någon som kunde något om ryggen. (Gordon Waddell)
En del av Patientföreningens kritik bestod i varför dessa personer fått en sådan framträdande roll i utredningen.?
Men Nachemson var en slug räv som visste hur slipstenar skulle dras. Vill man skapa ett psykologiskt budskap måste man ju ha psykologer närvarande runt bordet.

Extraknäck
Rapporten var inte död, men den var kraftigt rumphuggen. Patientföreningen spelade en roll att så skedde. Senare framgick det att den omfattande rapporten på 800 sidor fanns utgiven även på engelska, men då inte med SBU som utgivare.
Vdn på SBU Egon Jonson och Nachemson var nu privata och sålde boken på nätet fast på engelska. Den enda skillnaden emot den statligt betalda utredningen var förordet, där Jonson och Nachemson tackade sina fruar för det lidande de genomgått när deras män måste ägna så mycket tid åt ryggforskning.
På fråga till SBU medgav man att olika extraarvoden betalats ut ifrån bokförlaget Lippincott för den engelska versionen. SBU hade fått en liten del, men mest fick Nachemson och Jonsson.
Professor Egon Jonson avgick senare för ett jobb i Danmark.

Ortopedernas krig utbryter
Ryggkirurgen Nachemson fick alltså på näsan när han inte fick deltaga på sin egen stora föreställning. Men kamplusten var inte död för det. I en skrivelse riktad till Socialstyrelsen några år senare gick han till skarpt angrepp emot sitt eget yrke, ryggkirurgin.
Ryggkirurgerna hade under flera år gjort en stor studie som skulle jämföra ryggkirurgi mot sjukgymnastik. (Svenska ryggstudien). Den väckte till en början sensation då ryggkirurgerna ansågs kunna visa att ryggkirurgi var nästan 3 gånger bättre än sjukgymnastik.!!
Nachemson var även han deltagare i Svenska ryggstudien. Men han ömsade snart skinn. Plötsligen ramlade en artikel skriven i Läkartidningen in. Nachemson krävde att Socialstyrelsen borde titta på ryggkirurgin eftersom att det nu hade visats att ryggkirurgin inte alls var lika bra längre. Man hade gjort en ny mätning efter 2 år.
Nu såg resultaten inte så bra ut längre. Samtidigt hade en sjukgymnast från Norge, J.Bronx och medarbetare kommit fram till motsatsen, det var sjukgymnastiken som var bättre om man såg till resultatet efter 2 år.
Nachemson, som inte ens tycker att ett diskbråck är något att bekymra sig om, spelade nu högt på att Bronx hade motbevisat Svenska Ryggstudien.
Men då, för första gången, tog det skruv för de andra 100 kirurgerna. Mangrant ställde nu alla övriga ryggkirurger bakom sig en motartikel publicerad i Läkartidningen. Man ifrågasatte Nachemsons påståenden skarpt, och kritiserade Bronxstudien.
Nachemson fick nu hela ryggkirurgikåren emot sig, och ett ivrigt munhuggande pågick i Läkartidningen under någon månad.Men hans status som den evige påven försämrades inte nämnvärt för det. Socialstyrelsen gick visserligen ut med ett bekymrande svar om att man kanske borde titta på detta. Men mer blev det inte. Diskussionen självdog. Ingen vet fortfarande vem som egentligen vann, kirurgin eller sjukgymnastiken.

Nachemsons och Tullbergs tema -
Nachemson har nu gått ur tiden nu, men hans egen tillverkade "vetenskap" tillsammans med den skottske profilen Gordon Waddell om den biopsykosociala och friska ryggen, är inte död.

Tycho Tullberg på Stockholms Spine Center vars klinik skapades 2001 med hjälp av Svenska Ryggföreningen som hård påtryckare på landstingspolitikerna i Stockholm har jobbat efter detta psykologiska tema i 6 år. Fålla ett och fålla två. Du kan jobba (ospecifik) , Fålla 2, dej kan vi operera (specifik) . Vem som får vad och om urvalet sker efter medicinska övervägande är oklart. Men det är lönsamt. Tullbergs företagsverksamhet med kirurgi i ena huset och biopsykologi i det andra, visar i 5 bolag goda vinster. Och ett ett flertal andra kliniker kör samma biopsykosociala tema. Med eller utan ryggkirurgi som alternativ.
Nu vill regeringen gå ut med massrehabilitering efter Nachemsons, Hanssons och Tullbergs biopsykologiska tema. Ryggvärken är social eller "ospecifik" som kirurgerna döpt det till. Någon nämnvärd behandling förutom råd att jobba behövs ej. Miljarder kan nu intjänas till statskassan genom att man nonchalerar patienters problem och drar sjukpenningen ifrån dem.
Tycho Tullberg

Höftleder går bra men inte ryggleder
Det är ändå en viss märklighet att 15 000 personer med svår smärta i höftleden opereras varje år utan att höftledspatienter får några frågeformulär om sin sociala och samlagsintensiva tillvaro. Där tror man på att förslitningen i höften är orsaken. Men 200 000 svenskar med samma problem i den nedersta ryggleden de får sina problem psykologiserade. Det kan vi nog tacka Alf Nachemson för och de kirurger som ännu ej vet vad som gör ont. Och därför att landstinget fortfarande skjuter in pengarna till operationerna. Resultaten efter ryggkirurgi är dock inte lika goda som de anses vara vid höftledsingrepp. Det är nog det som är en av stötestenarna. När vi får upp resultaten på ryggkirurgi, då kryper nog också förklaringarna till ryggsmärtan fram. Men nu riskerar biopsykologin dölja kirurgins sämre resultat. Det blir lätt att skylla på patientens sociala vardag när patienten fortfarande har ont efter en operation i ryggen.

Infogrupp
Svenska Ryggföreningen

***SBU, myndighet nära Socialstyrelsen granskar svensk sjukvård beträffande om vården använder vetenskapligt korrekta och ekonomiskt försvarbara metoder. Ett problem är dock att det i många fall inte går att göra vetenskapliga studier enl SBUs uppställda kriterier. Olika Behandlingsmetoder hjälper vissa men inte andra. Den basal kunskapen om en viss sjukdoms uppkomst är i de flesta fall bristfällig. Därvid riskerar SBUs råd och förslag bli missriktade och ibland direkt ohälsosamma för vissa eller 100 tusentals individer.****